Värmeväxlarens area ur effekt och temperaturer
Så omvandlar kalkylatorn för värmeväxlararea effekt, fyra temperaturer, strömningsarrangemang och U till logaritmisk medeltemperaturdifferens och erforderlig värmeöverföringsyta.
En värmeväxlare som är för liten når aldrig sina utloppstemperaturer; en som är för stor slösar stål och pengar. Kalkylatorn för värmeväxlararea tar värmeeffekten, de fyra anslutningstemperaturerna, strömningsarrangemanget och en total värmegenomgångskoefficient, och ger den erforderliga ytan tillsammans med den logaritmiska medeltemperaturdifferensen (LMTD).
Så fungerar beräkningen
Användaren anger effekt (kW), varm sida in och ut (°C), kall sida in och ut (°C), arrangemang och U (W/m²K). Verktyget beräknar två änddifferenser, så kallade temperaturdifferenser i ändarna:
- Motström: ΔT1 = varm in − kall ut, och ΔT2 = varm ut − kall in.
- Medström: ΔT1 = varm in − kall in, och ΔT2 = varm ut − kall ut.
Därefter:
- LMTD (K) = (ΔT1 − ΔT2) ÷ ln(ΔT1 ÷ ΔT2). Om de två skiljer sig med mindre än 0,01 K använder verktyget helt enkelt ΔT1.
- Area (m²) = effekt × 1000 ÷ (U × LMTD).
- Flödeskontroll (kg/h) = effekt × 3600 ÷ (4,186 × temperaturändring), beräknad för varm och kall sida som om båda vore vatten.
Verktygets startvärden är en effekt på 250 kW, varm sida 150 till 90 °C, kall sida 30 till 80 °C, motström, U = 800 W/m²K.
Ett räkneexempel
- ΔT1 = 150 − 80 = 70 K och ΔT2 = 90 − 30 = 60 K.
- LMTD = (70 − 60) ÷ ln(70 ÷ 60) = 10 ÷ 0,1542 = 64,9 K.
- Area = 250 × 1000 ÷ (800 × 64,9) = 4,8 m².
- Varmt flöde = 250 × 3600 ÷ (4,186 × 60) = 3 583 kg/h, och kallt flöde = 250 × 3600 ÷ (4,186 × 50) = 4 300 kg/h.
Kör nu samma temperaturer i medström. ΔT1 = 150 − 30 = 120 K och ΔT2 = 90 − 80 = 10 K, så LMTD = 110 ÷ ln(12) = 44,3 K och arean blir 250 × 1000 ÷ (800 × 44,3) = 7,1 m². Samma effekt kräver cirka 47% mer yta, och därför är motström standardvalet. Verktyget varnar också för att en liten temperaturdifferens i ändarna köps med kraftigt ökad area: att halvera differensen fördubblar ungefär värmeväxlaren.
Att tolka resultatet
Arean är den rena, teoretiska ytan för den angivna effekten. De två änddifferenserna visar var temperaturmarginalen är snäv: ett litet värde i någon av ändarna innebär en stor värmeväxlare som är känslig för minsta fel i temperaturerna. I exemplet är änddifferenserna 70 K och 60 K, nära varandra, så LMTD på 64,9 K är nästan deras enkla medelvärde på 65 K. I medströmsfallet är de 120 K och 10 K, långt ifrån varandra, och det logaritmiska medelvärdet sjunker till 44,3 K. Temperaturfallen på varm och kall sida under Kontroll gör det möjligt att bekräfta att temperaturerna beskriver den avsedda effekten innan arean litas på.
Vad verktyget förutsätter och utelämnar
- U anges av användaren. Verktyget ger bara riktvärden: plattvärmeväxlare vatten-vatten 3000–5000, tubvärmeväxlare vatten-olja 300–600, ånga-vätska 800–1500 W/m²K.
- Effekten är en indata. Verktyget beräknar den inte ur flöden, och flödeskontrollen förutsätter vatten med 4,186 kJ/kg·K.
- Om någon av änddifferenserna är noll eller negativ korsar temperaturerna varandra, ingen area kan klara uppgiften, och verktyget visar ett streck i stället för en area.
- Det finns ingen korrektionsfaktor för tubvärmeväxlare med flera passager, och inget tillägg för beläggning, tryckfall, fasomvandling eller värmeförlust.
Vanliga fel
- Ett U-värde anges som hämtats från ett annat vätskepar eller en annan värmeväxlartyp.
- Kall in- och utloppstemperatur förväxlas, vilket gör att temperaturerna korsas.
- Medström väljs när den verkliga enheten arbetar i motström.
- Den beräknade arean behandlas som den area som ska köpas, utan marginal för beläggning.
- En effekt anges som inte stämmer med de temperaturändringar och flöden som faktiskt finns.
Prova egna värden i kalkylatorn för värmeväxlararea. För att dimensionera ledningen som matar den, använd kalkylatorn för rördimension och tryckfall, och för pumpen bakom den kalkylatorn för pumpens uppfordringshöjd och effekt.